0 Förord

När jag inte skriver arbetar jag som grafisk formgivare i ett eget företag. Liksom andra grafiska formgivare har jag varit helt beroende av dyra grafik- och layoutprogram som Illustrator, Photoshop och Quark Xpress. Den största enskilda utgiftsposten utöver löpande kostnader som kontorshyra och månadslön har varit programvarulicenser. Men så, för några år sedan, bestämde jag mig för ett experiment. Istället för att använda min gamla kära men allt skraltigare Mac skulle jag köpa en billig bärbar dator och installera Linux på den. Anledningen var att jag hade fått nys om och testat ett trevligt fritt ritprogram som heter Sodipodi. Det var visserligen långt ifrån Illustrator i fråga om funktioner och finesser, men det var kaxigt och kompetent nog för att jag skulle kunna göra det jag behövde — snabba skisser av idéer såväl som leveransklara illustrationer till kunder. Att använda programmet var till en början ovant och en del krångligare än det smidiga, polerade, Illustrator, men slutresultatet blev lika snyggt som någonsin i Adobe-programmet. Ännu bättre blev det när några av Sodipodi-utvecklarna bestämde sig för att bygga vidare på programmet och göra det mer användarvänligt. Resultatet blev Inkscape, och från första versionen av Inkscape var jag helt såld. För mig får Illustrator-binären på Macens hårddisk numera vila i frid. Inkscape matchar alla mina behov.

Efter ett tag upptäckte jag också ett layoutprogram som heter Scribus. Även detta kändes på den tiden lite ruffigt, men utvecklarna hade djärva planer: helt fri, professionell DTP (desktop publishing) för Linux, Windows och Mac OS X. Scribus hade redan tidigt grymt bra stöd för kluriga proffsfunktioner som ICC-färgprofiler, CMYK-färgläge och export av tryck­optimerade PDF-filer. Även här gick det att åstadkomma underverk med lite tålamod. När jag jobbade med programmet råkade jag förstås på en del buggar (som med alla program). Till en början ryckte jag på axlarna och hittade en väg runt problemet, precis som jag hade lärt mig under alla åren med de kommersiella programmen. Men gradvis började jag inse fördelarna med fri programvara — som användare har man stora möjligheter att påverka. Jag testade att rapportera ett problem direkt till utvecklarna, och bara efter ett par dagar var buggen fixad. Snabbt blev också Scribus en del av min vardag.

Sedan dess har det gått ruskigt fort. Slag i slag släpps nya versioner av programmen jag använder. Jag är typen som gillar att uppdatera ofta, och nästan varje gång får jag ny inspiration och hittar nya nyttiga funktioner. De är numera lika kapabla och enkla som motsvarande Mac- och Windowsvarianter. Tillsammans med andra fri-programvaru-hittar som Firefox (solklar favorit bland webbläsarna), OpenOffice.org (för att kunna läsa och skriva Microsoft Office-kompatibla dokument), Rhythmbox (för att synka mitt musikbibliotek med min iPod), GIMP och F-spot (för digital bildbehandling och -katalogisering) har jag allt jag behöver, helt gratis. I distributionen Ubuntu Linux finns över 21 000 program och installationspaket att välja mellan. Jag kunde inte vara mer nöjd. Jag startar ibland min Mac eller öppnar en virtuell Windows-maskin direkt i Linux när jag behöver något kommersiellt, slutet program, men numera händer det väldigt sällan.

Om du är nyfiken på att själv testa Scribus och Inkscape rekommenderar jag dig att först läsa allt fram till och med kapitel 6, där du får lära dig hur du på ett busenkelt sätt kan leta efter och installera fler program på din dator.

Slutligen: det går undan i Linuxvärlden. Till exempel uppdaterar olika mjukvaruprojekt och -företag sina program ofta, med betydligt kortare mellanrum än i andra operativsystem. Det har att göra med att utvecklingen av Linuxkärnan, operativsystemet i övrigt och alla de program som körs på det sker i separata, självständiga projekt. Vissa drivs av företag som IBM, Sun eller Novell, andra i regi av frivilliga entusiaster. För att de olika delarna ska kunna dra nytta av alla andras framsteg så fort som möjligt släpps olika typer av uppdateringar (nya funktioner och buggfixar) kontinuerligt i små paket. Därför uppdateras också ofta de hemsidor som jag rekommenderar i boken, och ibland använder mig av i instruktionerna. Det gör hemsidan för den här boken till en viktig del av läsupplevelsen. Där läggs kontinuerligt upp information och tips om nyheter som gör din tid framför din nyinstallerade Ubuntudator ännu roligare. Adressen till hemsidan är http://www.hme.se/uul.

Välkommen in i Linuxland. Jag hoppas du kommer känna dig lika hemma som jag gör.