Navigation

1.5 Kort om utvecklingen av Linux

Linus och Richard — två nyckelpersoner

Att Linux över huvud taget finns är resultatet av en räcka händelser som samspelade på ett sådant sätt att resultatet blev större än någon inblandad part från början kunde tänka sig.

Det första viktiga spåret inleddes i början av 1991 när finlandssvensken Linus Torvalds skaffade en dator. Linus var då 19 år och läste en kurs i programmering vid Helsingfors universitet. Som ett rent hobbyprojekt började Linus sätta ihop grunden, den så kallade kärnan, till ett operativsystem (han var missnöjd med operativsystemet MINIX som han använde på sin dator till en början). Något halvår senare hade Linux-kärnan blivit så pass användbar att han bestämde sig för att dela med sig av det till andra intresserade programmerare via nätet, utan kostnad. Snabbt anslöt sig en stor skara programmerare och i början av 1994 släpptes version 1.0 av Linux-kärnan. Resten är, som det heter, historia...

Det andra spåret inleddes långt tidigare, 1983, när Richard Stallman startade det så kallade GNU-projektet. GNU-projektet hade som målsättning att skapa ett fritt alternativ till de dyra UNIX-system som olika företag sålde. Richard Stallman, som arbetade med artificiell intelligens vid MIT (en teknisk högskola i USA), skrev ett ambitiöst manifest där han utformade reglerna för projektet. Richard ville att mjukvara skulle vara en lika självklar och fri tillgång för människor som luften vi andas. Detta manifest blev grunden till en speciell mjukvarulicens som Richard skrev, GNU Public License. GNU Public License är än idag den mest populära fria programvarulicensen.

GNU-projektet skapade en mängd fri programvara som behövs för att kunna använda en dator, bland annat det program som i Linux oftast används för att översätta källkod till maskinkod, kompilatorn GCC. Den del som saknades i GNU-systemet var just själva kärnan, den mest komplicerade delen av ett operativsystem — precis den del som den kaxiga Linus Torvalds senare började skriva.

De två spåren sammanstrålade därmed: dels kombinerade Linus Torvalds GNU-verktygen med sin kärna så att ett komplett operativsystem skapades, dels bestämde han sig för att använda GNU Public License för kärnan. Denna kombination kan kallas GNU/Linux (Richard Stallman brukar klaga om det [http://www.gnu.org/gnu/why-gnu-linux.html]), men för enkelhetens skull använder de flesta helt enkelt ordet Linux.

Det vi idag kallar Linux kan mycket förenklat sägas vara resultatet av en ung respektlös pojkspolings entusiasm, en originell akademikers principfasthet samt kreativiteten och generositeten bland tiotusentals hårt arbetande enskilda och företag runt om i världen.

Projekt och distributioner driver utvecklingen

Istället för en rigid företagsstruktur med olika avdelningar som ansvarar för olika delar bygger Linux på ett nätverk av flexibla och snabbfotade projekt (brukar omfatta något enstaka eller en grupp relaterade program) som var och en driver sin del av utvecklingen framåt. När någon kommer på en ny, smart idé kan det antingen resultera i att projektet delar på sig och går i olika riktningar eller att ett nytt projekt startas. Konkurrensen mellan olika projekt med liknande mål är följaktligen ibland stenhård. Integrationen av de olika komponenterna sker sedan av distributörerna, som genom att satsa på olika lösningar utmärker sig från de övriga varianterna.

Den tekniska lösning som vinner störst gehör hos användarna brukar till slut utkristalliseras som segrare i konkurrensen. Distributioner som har satsat på "rätt häst" blir vinnare, andra blir förlorare. Utvecklingen drivs på av ständigt uppblossande, intensiva utvecklingsstadier kring olika idéer och teknologier. Alla som vill och kan får bidra med sin kunskap och kreativitet, vilket ytterligare snabbar på utvecklingen. Kombinationen av konkurrens och hjälpsamhet (som i princip är "lagstadgad" i och med fri källkodslicenserna) gör att många tycker att fri källkod och öppna standarder som grund för programvaruutveckling är överlägsen de slutna, ofta företagsspecifika proprietära, alternativen som traditionellt har använts i kommersiella sammanhang. (Nu för tiden är uppdelningen inte längre glasklar. Sök- och annonsjätten Google och dator- och musikspelartillverkaren Apple är bara några exempel på företag som på avgörande sätt bygger sina framgångar på fri programvara men samtidigt använder proprietära, slutna lösningar. Nästan alla IT-företag som är att räkna med idag använder sig mer eller mindre av fri programvara i sina produkter och tjänster. Till och med Microsoft har blivit allt mer nyfiket på öppen källkod [http://port25.technet.com].)