Det är lika bra jag säger det på en gång: det finns inget enklare program för att redigera semesterfilmer än iMovie på Mac OS X. Det går mycket snabbt att komma igång med tack vare sitt enkla gränssnitt. Men det finns ett alternativ på Linux som är nästan lika enkelt (och helt gratis): Kino.
För att du ska kunna använda programmet behöver du förstås en digitalvideokamera med Firewire-anslutning. Du behöver också en Firewire-sladd och en dito kontakt på datorn. Om du har en kamera med Firewire-anslutning men inte hittar någon kontakt på datorn kan du för några hundralappar köpa ett Firewire-kort i närmaste datorbutik (på butiken kan de förmodligen också hjälpa till med installation av kortet om du inte vill eller vågar själv). De allra flesta moderna datorer har dock allt du behöver.
Med Kino kan du bland annat göra följande:
Bild 10.2: Med Kino kan du klippa ihop ditt spontana filmande till en berättelse.
Kino är enkelt att installera med Program > Lägg till/ta bort.... Sök på ordet Kino och installera programmet i enlighet med instruktionerna i kapitel 6.
I Ubuntu 7.04 upptäcks inte DV-kameror automatiskt. För att Kino ska kunna ansluta till kameran via Firewire-sladden måste du först aktivera de drivrutiner som behövs. Tyvärr går det inte aktivera modulerna i ett grafiskt gränssnitt, men det är å andra sidan ganska enkelt att göra inställningen för hand:
Bild 10.3: Ställ in så att de nödvändiga Firewire-drivrutinerna laddas när datorn startar.
Härmed har du ställt in Ubuntu så att rätt kärnmoduler (ett annat ord för drivrutiner på Linuxlingo) laddas varje gång du startar datorn. Du behöver bara göra den här inställningen en enda gång — du kommer hädanefter att kunna använda Kino utan att göra om stegen ovan.
Nu återstår endast att starta om datorn så att modulerna laddas som de ska. Sedan kan du sätta tänderna, eller rättare sagt saxen, i din film. Kontrollera att du har sparat alla eventuella öppna dokument. Gå sedan till System > Avsluta... och klicka på knappen Starta om. Kom tillbaka hit när datorn har startat om.
Gå till Program > Ljud och video för att starta Kino. Det första du ser är Kinos huvudfönster (bild 10.4).
Bild 10.4: Kinos huvudfönster med klippbordet till vänster och redigeringsfönstret till höger.
I den tomma ramen vill vänster, klippbordet, kommer alla sekvenser som du för över från din DV-kamera att hamna. Du kan spela upp och titta på sekvenserna i klippbordet genom att markera dem och klicka på Spela-knappen (den lilla triangeln) under redigeringsfönstret. Till höger finns en uppsättning flikar. När du startar är fliken Redigera vald. Det betyder att programmet är i redigeringsläget. Men innan vi sätter igång med redigeringen måste vi importera råmaterialet till din film från en DV-kamera.
Det finns några inställningar som du bör kontrollera innan vi börjar föra över film, bland annat om du har spelat in ditt råmaterial i bredbildsformat (med proportionerna 16:9) eller vanligt tv-format (med proportionerna 4:3). Du behöver också ange var någonstans på hårddisken du vill spara ditt material. Gör så här:
Om du inte redan har anslutit din kamera till datorns Firewire-kontakt är det dags att göra det nu. Eftersom du har aktiverat stödet för de nödvändiga drivrutinerna behöver du bara sätta den lilla Firewire-kontakten i DV-kameran, den stora i datorns Firewire-kontakt och sedan slå på DV-kameran. Ställ DV-kameran i uppspelningsläge (se kamerans manual för information om hur du gör detta om du är osäker). Det är nödvändigt att ställa kameran i uppspelningsläge, annars kommer det inte att fungera att föra över film till datorn.
Notera: Innan du börjar importera film från din dv-kamera bör du kontrollera att du har tillräckligt mycket hårddiskutrymme kvar. En Mini-DV-kasset brukar kunna hålla 60—90 minuters film. Digitalvideo tar ganska mycket plats, räkna med 15 GB hårddiskutrymme per 60 minuter film. Dessutom behöver du plats över för effekter, övertoningar och andra typer av övergångar som du skapar under redigeringsarbetet. Om du planerar att föra över en timmes material till hårddisken måste du alltså räkna med att ha åtminstone 20 GB ledigt utrymme på hårddisken innan du börjar. Kolla tillgängligt diskutrymme så här: gå till Platser > Hemmapp. Din hemmapp öppnas i ett Nautilus-fönster. Titta i statusraden längst ned i fönstret — där står det hur mycket ledigt utrymme som finns på partitionen som din hemmapp ligger på.
Har du anslutit kameran till datorns Firewire-kontakt? Är kameran påslagen och i uppspelningsläget? Då är kan vi börja tanka över originalfilmen till hårddisken. Välj fliken Spela in (andra uppifrån bland flikarna längst till höger i Kino-fönstret).
Tips: Under videorutan finns en uppsättning knappar med de välkända ikonerna spola bakåt, stop, spela och så vidare. Dessa knappar kan du eventuellt använda för att kontrollera DV-kamerans uppspelning av filmen. Det är inte säkert att de här knapparna fungerar, det beror på vilken kamera du har. Prova att aktivera knapparna med knappen AV/C. Om knapparna fortsätter vara inaktiverade kan du istället starta uppspelningen av filmen direkt med DV-kamerans uppspelningsknapp i enlighet med instruktionerna nedan — det funkar precis lika bra.
Gör så här för att föra över filmmaterial till datorn:
Nu hittar du din alldeles nyligen överförda filmsekvens i Kinos klippbord till vänster. Upprepa proceduren ovan tills du har fört över allt råmaterial till datorn som du behöver för din film.
Nu är det dags att plocka fram saxen och börja klippa.
I Kino kan du redigera film med två metoder. Den enkla metoden bygger på lego-principen: du staplar olika videosekvenser på varandra i önskad ordning. Du kan förstås också kapa sekvenserna i ändarna för att finjustera klippen. Du kan också dela upp en sekvens i nya sekvenser, som du kan flytta runt tills du blir nöjd med flytet i din berättelse. Den här boken fokuserar uteslutande på den enkla metoden.
Tips: Den avancerade metoden bygger på traditionell så kallad trepunktsklippning som proffsen använder, där du sätter 1) in-punkt för den sekvens du vill infoga, 2) ut-punkt för den sekvens du vill infoga, samt 3) position i det som ska bli den färdiga filmen där du vill infoga sekvensen. Klicka på fliken Klipp om du vill prova på trepunktsmetoden. Du måste hålla reda på lite fler detaljer när du arbetar med den, men den är snabbare än den enkla metoden för den som har blivit varm i kläderna.
Exakt hur du vill klippa din film är förstås upp till dig, så det är svårt att ge några detaljerade instruktioner. Men läs följande punkter, så kommer du veta allt du behöver för att komma igång.
I Kino finns det inbyggt en stor mängd effekter. Du hittar alla effekter om du klickar på fliken FX i Kinos huvudfönster.
När du använder en effekt, exempelvis påläggning av titeltext på videofilmen, mixar Kino ihop ditt råmaterial med den önskade effekten. Den ihopmixade filmsnutten sparas på den plats som du själv anger under rubriken Utmatning i FX-fliken och används sedan automatiskt av Kino istället för det ursprungliga materialet. Dina effekter sparar du lämpligen på samma plats som ditt råmaterial, det vill säga i mappen Video i din hemmapp. Som filnamn använder du lämpligen samma som du använde när du ställde in Kino ovan. På så sätt kan du enkelt se vilka filer i Video-mappen som hör till vilken film.
För både ljud och video kan du använda dig av så kallade filter (som ändrar karaktären på ljudet/filmen) eller övergångar (som syr ihop ljud eller video från två sekvenser med en mjuk övertoning).
Lägg på en effekt så här:
Gränssnittet i FX-fliken är minst sagt rörigt, men med lite tålamod kan du skapa ett helt proffsigt resultat. Experimentera på!
Den här texten är en del av boken Upptäck Ubuntu Linux! Beställ boken direkt från förlaget, så skickas den inom 1--4 dagar.
Se alla titlar från HME Publishing
Vi stödjer Free Software Foundation. Gör det du också!
© Copyright 2007--2012 HME Publishing.