Ubuntu formligen svämmar över av olika program som du kan använda på nätet. Det vore omöjligt att berätta om dem alla. Här följer dock ett litet urval riktigt trevliga bekantskaper som du kan göra.
Bittorrent är en metod att sprida stora mängder data till många användare. Varje gång du laddar ned något med bittorrent laddar du också upp till andra, automatiskt. Så är systemet uppbyggt. Det finns ingen central server som distribuerar själva filen till användarna, informationen sprids istället genom att användarna själva byter delar av filen med varandra.
Innan du börjar ladda ned en önskade filen måste du hitta en så kallad torrent-fil som innehåller information om vilken central dator, så kallad tracker som har information om vilka andra användare som för närvarande laddar ned samma fil. Sedan öppnar du torrent-filen i ditt bittorrent-program, och ned- och uppladdningen startar genom att du blir medlem i gruppen av ned- och uppladdare. När en användare har hämtat hem all data fortsätter den att sprida önskade bitar till alla andra som laddar ned filen tills bittorrent-programmet avslutas.
Man kan på goda grunder anta att det mesta av bittorrent-trafiken på nätet utgörs av upphovsrättskyddat material. Att sprida upphovsrättskyddat material är med de nya strängare lagarna i EU-länderna förbjudet, men svårigheterna att exakt tolka vad som faktiskt utgör distribution med bittorrent-teknologin gör det hela till något av en gråzon (polisens räd mot den svenska bittorrent-sajten Piratebay.org i slutet av maj 2006 och den påföljande debatten gör sig kanske påminda. Personerna bakom Piratebay.org försvarar sig med att de endast tillhandahåller en tracker för bittorrent-filer och att bittorrent-filerna i sig inte innehåller något skyddat material.)
Bittorrent-teknologin i sig är förstås helt laglig och används av många fler än nätpirater. Bittorrent är en vanlig metod för att distribuera fri information, som Linux-installationsskivor. I Ubuntu finns det förinstallerat ett enkelt litet bittorrent-program som med fördel kan användas för att ladda ned filer med, till exempel en Ubuntu-installationsskiva.
Bild 7.27: Det första du måste göra för att ladda ned med bittorrent är att hitta en så kallad torrent-fil för det du vill ladda ned.
Notera: Tänk på att du måste ha en bredbandsuppkoppling för att kunna ladda ned med bittorrent. Gamla hederliga analoga modem (sådana där som tjuter och lever runt) klarar inte av att skicka upp tillräckligt mycket data för att det ska fungera bra.
Du behöver alltså göra följande steg för att ladda ned en fil med bittorrent:
Gör så här för att ladda ned en torrent-fil för installations-dvd av Ubuntu-varianten Kubuntu, med KDE istället för GNOME som skrivbordsmiljö, samt starta nedladdningen:
Bild 7.28: Öppna torrent-filen i ditt bittorrent-program.
Bild 7.29: Bittorrent-programmet laddar sedan ned den önskade filen snabbt och smidigt. På köpet hjälper du andra som vill ha samma information.
Ibland kan man behöva ansluta till en hederlig gammal FTP-server, kanske för att ladda upp filer till en webbserver på ett webbhotell. Då kan det vara bra att känna till att det i Ubuntu finns ett bra program för ändamålet, gFTP (bild 7.30). gFTP klarar också av FTP över säkra SSH-anslutningar (SFTP, Secure FTP).
Bild 7.30: Ladda upp och ned filer med FTP-programmet gFTP.
gFTP finns inte installerat från början i Ubuntu, men är enkelt att lägga till med Lägg till/ta bort program. Gå till Program > Lägg till/ta bort..., sök på gFTP och installera programmet i enlighet med instruktionerna i kapitel 6.
När du har installerat programmet kan du hitta det i Program > Internet > gFTP. Detta öppnar fönstret gFTP. Logga in på den FTP-server du har uppgifter för genom att skriva adressen till servern i fältet Värd samt skriva in användarnamnet i fältet Användare och lösenordet i fältet Lösen. Välj sedan typ av anslutning i rullgardinsmenyn bredvid lösenordsfältet och tryck på Enter på tangentbordet.
Förutom den utmärkta och helt fria IP-telefoniprogrammet Ekiga kan du som Linuxanvändare också använda Skype för att prata i telefon via datorn. Skype är varken fritt eller bygger på en öppen standard. Nackdelen med Skype är således att du inte fritt kan välja leverantör eller byta program om du behöver fler funktioner i framtiden. Å andra sidan är Skype väldigt populärt, så chansen att dina kompisar har Skype är ganska stor.
Notera: Liksom för Ekiga måste du förstås ha hörlurar/högtalare och en mikrofon (inbyggd i datorn, inbyggd i en webbkamera eller en separat) för instruktionerna i den här sektionen ska komma till någon praktiskt nytta.
Skype finns inte med i någon av de officiella Ubuntu-programvarukällorna. Det enklaste sättet att installera programmet är att starta Firefox och gå till Skypes hemsida på http://www.skype.com (instruktionerna nedan utgår från att du använder Firefox).
Bild 7.31: Du kan installera enstaka paket i deb-format genom att klicka på en länk till ett sådant paket i webbläsaren Firefox. I exemplet ovan installeras Skype.
Bild 7.32: Klicka Installera paketet för att påbörja installationen.
Starta Skype genom att gå till Program > Internet > Skype.
Bild 7.33: Tjatta och prata med personerna i din kontaktlista (här har vi ännu inte hunnit lägga till några kontakter).
När du är klar med inställningarna ser du Skype-fönstret (bild 7.33).
Längst upp till höger på bildskärmen, i notifieringsytan i den övre panelen, ser du också en grön Skype-ikon som du kan använda för att gömma/visa Skype-fönstret.
Du kan ändra din egen närvarostatus med hjälp av en meny som gömmer sig bakom den lilla gröna Skype-ikonen bredvid ditt Skype-namn. Då dyker en meny upp med följande alternativ: Skype Me (inbjuder att ringa), Tillfälligt borta, Ej tillgänglig, Stör ej, Osynlig och Offline. Det alternativ du väljer är visas upp för de personer som har lagt till dig som kontakt. Du bestämmer själv vilken närvarostatus du vill visa dina kompisar, helt och hållet efter pratlust och humör.
Ännu så länge har du inte lagt till några kompisar, så fönstret är tomt sånär som på Skypes standardkontakt med namnet Skype Test Call. Innan du lägger till och ringer en polare kan du testa att inställningarna för högtalare/hörlurar och mikrofon genom att ringa Skypes testnummer. Koppla in och sätt på dig hörlurarna (eller slå på högtalarna), kontrollera att mikrofonen är inkopplad och klicka på kontakten Skype Test Call. Om allt går som det ska kommer du att höra en röst och kan dessutom spela in ett provmeddelande som sedan spelas upp direkt. Om det fungerar behöver du inte ändra något och kan hoppa direkt till nästa sektion.
Om du inte kunde höra någon röst som svarade eller om du inte kunde höra inspelningen av ditt eget meddelande måste du kontrollera att dina hörlurar och mikrofon verkligen är inkopplade. Gå sedan till inställningarna för Skype för att kontrollera att rätt in- och utgångar används för ljud. Gör så här:
Notera: Observera att ljud in- och ljud ut-valen kan vara en och samma enhet om du använder en USB-telefonlur.
Bild 7.34: Välj rätt ljudenheter i Skype.
Prova åter att ringa testkontakten. Om du är osäker på vilket av alternativen som är det rätta i de olika rullgardinsmenyerna kan du prova dig fram. Välj en inställning och provring sedan testkontakten igen. När allt funkar är det dags att lägga till en riktigt kontakt och göra ett första riktigt samtal.
Du måste förstås känna någon som har ett Skype-konto för att kunna ringa gratis med Skype. Du kan söka efter personer för att kolla om de har ett konto. Gör så här för att söka efter personer:
Nu när du har fyllt på din kontaktlista med en eller flera kontakter kan du sätta igång att telefonera. Inga minutkostnader, inga öppningskostnader.
Markera helt enkelt den kontakt du vill ringa i kontaktlistan och klicka på den gröna ikonen med en telefonlur som visas för att ringa upp. Under samtalet visas ett fönster som heter Call with användarnamn. I fönstret finns en röd ikon med en telefonlur. Använd denna för att lägga på och avsluta samtalet.
Det är lika enkelt att skicka direktmeddelanden till en kontakt. Markera kontaktens namn och klicka på den blå ikonen med en pratbubbla i. Då öppnas ett tjatt-fönster. Du kan skriva in dina egna meddelanden i ramen längst ned i fönstret. Dina meddelanden plus kontaktens svar visas i det övre fönstret.
Den norska webbläsaren Opera kämpar om att behålla en marknadsandel på någon procent — jätten Internet Explorer och uppstickaren Firefox lägger beslag på resten. Opera är en rackarns kaxig webbläsare vars funktioner ofta kopieras av de andra. Operas största styrkor är att den är snabb, att den ofta är först med nyttiga funktioner (som flikar) samt att den ligger mycket långt fram vad gäller att stödja olika öppna standarder för kodning av webbsidor. En annat trevlig finess är att den stödjer bitorrent-nedladdningar, utan något externt program. Om du vill prova på Opera kan du ladda ned den direkt från http://www.opera.no (bild 7.35).
Bild 7.35: För dig som inte tycker att Firefox är ett nog alternativt alternativ finns Opera, den snabba lilla uppstickaren.
Den här texten är en del av boken Upptäck Ubuntu Linux! Beställ boken direkt från förlaget, så skickas den inom 1--4 dagar.
Se alla titlar från HME Publishing
Vi stödjer Free Software Foundation. Gör det du också!
© Copyright 2007--2012 HME Publishing.